Lyckan, kärleken och meningen med livet

Förutom en filmtitel är det faktiskt tre ämnen som jag funderar kring väldigt mycket. I helgen var jag och såg denna underbara film och kan verkligen rekomendera den. Som förstenad av en käftsmäll med igenkännande, satt jag där i två timmar i djup förundran. Att kunna visa och uttrycka budskapet på så förträffligt sätt.

Vill inte avslöja allt för mycket, men kan ändå spinna vidare på det filmen handlade om. Jag har nämligen tankar och funderingar på att det finns två typer av människor, om man nu kan dela upp människor i fack? Dels finns det de enkla, vi kan kalla dom de gråa, de som inte analyserar allt för mycket. De gråa accepterar vardagen och är nöjda med det livet erbjuder. De gråa trivs bäst hemma, kanske har de en sommarstuga eller återvänder till samma semesterort år efter år. Maten som lagas är gärna traditionella, gamla recept. Den stora drömmen för denna grupp är volvo, vovve, villa, vante. Jag inbillar mig att denna typ är en trogen anställd, som oftast stannar kvar hos samma arbetsgivare livet ut.

Sedan finns det dels den andra gruppen, de rastlösa själarna, de swartwita. De som ständigt är på jakt efter något nytt. Besöka nya länder, laga nya rätter, utvecklas. Det som de hittar på, görs gärna med stor passion. Dessa människor är väldigt svåra att tillfredsställa, och är ständigt uttråkade av vardagen. Den stora drömmen varierar ständigt, men lyckan handlar inte om materiella ting utan upplevelser och insikt. De swartwita kan bli väldigt less på att ständigt vara på jakt, och önskar att de vore mer som de gråa, helt nöjda alltså. De swartwita kan oftast ha väldigt kreativa yrken, och de byter inte bara arbetsgivare utan även yrke några gånger i livet.

Vad tror du, känner du igen dig?
Oavsett vilken typ du är tror jag att du kan njuta av denna film, antingen av igenkännande eller förståelse, och kunna se hur de val vi gör i livet påverkar utgången.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0