swartochwitt

Igår åket vi till kyrkogården och tände några ljus, många ljus med tanke på alla som lämnat oss, vissa alldeles för tidigt i livet. Men det finns speciell person som jag tänker på ofta och inte bara idag, min mummu Mirja. Hon var en fantastisk person. Födde nio barn, mitt i eländiga krigstiden, varav sju fortfarande lever. Medan morfar kämpade för fosterlandet tog hon hand om barnen. De äldsta fick knappt träffa vaari Eino, eftersom kriget pågick under deras första levnadsår. Senare lämnade de tillsammans Yli-Tannila och huset i Finland, för ett liv med barnen i Sverige. Efter skolan var jag ofta hos mummu och vaari, fick äta dillkött eller rössipottu, som fortfarande är favvorätter. Det var härligt att umgås med dom, saknar mina samtal med mummu och önskar att jag hade frågat mer om hennes liv, men det förstod jag inte då. Men jag hoppas att vi får fortsätta med våra samtal, sen i himlen nån gång.

Allhelgonafton avslutades med middag och Så mycket bättre hos KP´s päron. Kul program det där faktiskt.